Stinkande avskrädeshög,
där jag ruttnar bort under tårar,
strålande stora liv,
älskat av as och dårar!
Jag skrattar med munnen full
av blod och vrålande hesa skri
åt dig!
Jag skrattar dig mitt i synen!
Jag spottar åt rymdens smutsiga valv
och stjärnornas bleka trynen!
Men strör du, sol, din ljusa halm
över jorden åt oss alla
frusna små,
frusna små...
Jag vill ligga i halmen och leka.
Ljuvligt är vart litet strå
i händer, kalla och bleka.
Pär Lagerkvist